måndag 26 november 2007

Nu var det gjort









skönt!!
Nu var det gjort
fotat på casinot
Det har varit ett utdraget projekt
spänningar släpper
säkerhetsåtgärder
servad

De gav oss den tid vi behövde, ca 45 min där pernilla och en dealer var med hela tiden
vågade inte släppa oss, men också en service som de vill ge
Förförd och illamående
De har ju varit så schyssta mot mig
dåligt samvete?
De vinner ju inget på det att lägga så mycket tid på mig? Eller, en egen känsla, de verkar vara måna om att casinot inte skall uppfattas som något dolt, men det är det ju, man kan inte se in, innanför pågår en helt egen värld med egna koder.
Kasinot är till för alla

Dags att hämta på dagis
hinns inte med mycket på en dag eller så mycket som jag skulle vilja

Tänker på att detta är en offentlig text som andra kan läsa

Det vänder sig i magen
jag har fördomar och åsikter om casino, att spela, att välja att jobba med det.
Vilken sida väljer de att visa upp
var är trasigheten?
jag förväntar mig inte att de skulle visa mig något av den
förströelse, förtvivlan, skuldsatt, ensamhet
ja, jag ser också vänner som delar en stund genom att spela,
jag har en romantisk bild av den stora världen, fascination av att spela, vinna, tävla, leka

allt är ett spel

Skickat blombud till Pernilla och tackat för hennes/deras vänlighet och engagemang.
De har lagt mycket tid på mig.




Illamåendet har också med att jag spelade,
gillar det och ogillar det
dubbelhet
att spela krävdes i den miljön?

Kände också att jag och Pernilla är så olika, olika världsuppfattning

Tänker på filmen "Spirited away", första filmen, när flickan kommer ifrån sina föräldrar i en främmande värld, badhuset
Jag kan dras till den känslan att överleva, vara utsatt, uppfinningsrikedom, använda all sin kapacitet
När jag har allt jag behöver, anstränger mig inte, stagnerar, olevande

Hamna i knipa, hamna på gatan, komma till en främmande stad som jag skall leva i....
Ta det jag kan få, överleva
Överflöd är svårt att hantera

Film: Jackten på lycka
om en man som hamnar på gatan med sin 5 åriga son, mamman sticker till new york för att jobba, hans pappans kamp att få ett jobb, få in pengar, varje dag varje minut, står i skuld, blir utan bostad, härbärgen,... han lyckas, allt hänger på en maximal ansträngning. Baseras på en sann historia

Det drar ihop sig till ett slut på gestaltningen, dags att börja formulera rapporten, struktur

Håller på med en liten film till..

1 kommentar:

Camilla Wu sa...

Det är så vackert det där översta kortet.